Compassionomics

Medkänsla gör skillnad och spelar stor roll för hälsan

 Ny omfattande forskning bevisar att medkänsla har stor om inte revolutionerande betydelse för sjukvården. 


 Detta inte bara för patienttillfredsställelse utan även för sjukdomens förlopp och resultatet av vården, för vårdgivarnas välbefinnande, samt för vårdens kostnad och effektivitet. 


Det nya forskningsfältet kallas “Compassionomics”, en term av myntad av av den amerikanska läkaren Stephen Trzeciak i boken “Compassionomics: The Revolutionary Scientific Evidence That Caring Makes a Difference” , från 2019.


Artikel om “Compassionomics” från tidningen Omtanke,  Nr 6, 2019


https://www.e-magin.se/paper/dk48556g/paper/46


Text nedan


Kontakta oss för en föreläsning!

Läs ett reportage om  “Compassionomics” från tidningen Omtanke,  Nr 6, 2019
Läs ett reportage om “Compassionomics” från tidningen Omtanke, Nr 6, 2019

Lär dig om “Compassionomics”

How 40 Seconds of Compassion Could Save a Life | Stephen Trzeciak | TEDxPenn

Medkänsla spelar stor roll för hälsan


Har vi tid och tar vi oss tid för medkänsla inom svensk sjukvård och omsorg idag och förstår vi dess betydelse? Ny omfattande forskning under samlingsnamnet "Compassionomics” visar att vi definitivt borde ta oss tid för medkänsla för att dess effekter på sjukvården är stora och mätbara. Det är förnuftigt att som patient välja vårdgivare med medkänsla.


Begreppet ”Compassionomics” myntades av den amerikanska läkaren Stephen Trzeciak i boken ”Compassionomics: The Revolutionary Scientific Evidence That Caring Makes a Difference”, från 2019 och skriven av Trzeciak tillsammans med läkarkollegan Anthony Mazzarelli, fritt översatt till ”Compassionomics: De revolutionerande vetenskapliga bevisen på att medkänsla gör skillnad”. Författarna dedikerar boken till de sjuksköterskor de haft som kollegor i beundran för dessas stora medkänslokompetens.  


När läkare och annan vårdpersonal utövar medkänsla, det vill säga när de har en genuin omsorgskänsla och vilja att hjälpa patienterna kombinerat med manifesterad empatisk kompetens, då tillfrisknar patienterna snabbare och vårdpersonal upplever mindre utbrändhet. Sammantaget och som en konsekvens minskar sjukvårdens kostnader. Evidens kommer främst från USA men även andra västländer. Fokus ligger på läkare-patient-relationen men boken belyser också andra vårdrelationer.


Forskningen visar att medkänsla inte bara är centralt för att det är etiskt lämpligt att visa emotionell intelligens, utan också för det är det är konsekvensmässigt nödvändigt och smart ur medicinsk synpunkt samt ekonomiskt. Medkänsla är alltså centralt för det medicinska utfallet och inte bara något som ökar patienttillfredsställelse genom att addera en extra trevlighets-faktor.


Medkänslans stora relevans ligger både i att medkänsla gör positiv skillnad för hälsan samt i att avsaknad av medkänsla har negativa hälsoeffekter. Den samlade forskningen visar på mätbara fysiska och psykologiska hälsoeffekter, påverkan på vårdkvalitet samt efterlevnad av läkarordination. Medkänsla, ofta uttryckt i vänlighet och inlyssnande, påverkar immunförsvaret, smärtupplevelsen, sårläkning och har dokumenterats i studier om migrän, depression, förkylningar, diabetes, stress, PTSD bland annat. 


Författarna sammanfattar relevansen av medkänsla i modern sjukvård:


• Medkänsla har stora fördelar för patienter under många olika tillstånd.

• Missade möjligheter till medkänsla kan ha förödande hälsoeffekter.

• Medkänsla kan minska kostnadskrisen inom sjukvården.

• Medkänsla kan vara ett skydd mot utbrändhet bland vårdgivare.

• Fyrtio sekunder av medkänsla kan rädda ett liv.


Medkänsla har ofta underskattats eller ansetts som omätbart och ovetenskapligt. Medkänsla har framförallt missförståtts som enbart emotionellt, enbart som snällhet, enbart som empatiskt distress, eller har likställts och förväxlats med svaghet och medömkan. Dessa utbredda missförstånd om medkänslans natur har påverkat synen på dess styrkor i förhållande till dess risker. Sammantaget har missförstånd och okunskap bidragit till att sjukvården inte värnat och investerat tillräckligt i medkänsla som en central värdegrund och kompetens. Den nya forskningen visar att medkänslans fördelar för vården är mätbara, av stor vikt och kanske revolutionerande. De bör inte längre förbises eller tas för givna, vilket är det nuvarande och historiska fallet.


Enligt författarna befinner sig sjukvården i en utbredd medkänslokris i ett flertal västerländska länder. Patienter upplever brist på empati hos vårdgivare, läkare tycker sig inte ha tid att utöva medkänsla eller är för stressade och utbrända för att kunna känna medkänsla. En grundorsak till medkänslokrisen kan vara att sjukvården som helhet inte har erkänt medkänslans relevans och inte heller vårdutbildningarna. Detta undervärderande underminerar effektiv, hållbar och etisk sjukvård. Trzeciaks och Mazzarellis ser ej medkänsla som ett panacea, en lösning på alla problem, utan istället som en viktig del i pusslet tillsammans med mer tekniska kompetenser.

Mot bakgrund av medkänslans relevans för god sjukvård, är det högst oroväckande att en större studie (också från USA) visar att läkarstuderandes empatinivåer faller kraftigt när de når sitt tredje utbildningsår.


Svenska röster bekräftar medkänslokrisen. Två fd svenska överläkare skriver i en debattartikel från 2018 i Läkartidningen "Vi befarar att läkekonsten är allvarligt hotad” och hänvisar till dåliga nutida förutsättningar för medkänsla, empati och till ett borttappat intresse för det centrala mänskliga mötet mellan läkare och patient. Moderna tider av byråkratisering och digitalisering leder till att ”läkare och sjuksköterskor tillbringar mer och mer tid vid datorn i stället för hos patienten”. Författarna understryker ”Det handlar inte om att överge modern teknik och vetenskap, utan snarare om att införliva och värna om den personliga kontakten fylld av mänsklig medkänsla.”


Stress är en av medkänslans fiender. Trzeciaks och Mazzarellis ifrågasätter dock att läkare ej skulle ha tid för medkänsla och betonar att medkännande beteende inte måste vara tidskrävande; att låta en patient tala till punkt tar inte många extra sekunder och inte heller att visa medkänsla i vänliga ord av omtanke eller via kroppsspråk.  Men det gör enorm skillnad.


Dessutom menar de att medkänsla, som dom länkar till en positiv omsorgskänsla och handlingsvilja, skyddar mot den stora risken för utbrändhet i vården genom att ge energi, arbetsglädje och mening. Detta i kontrast till det vanligt förekommande antagandet att ett distanserat förhållningssätt hos vårdpersonal gentemot patienter är att rekommendera för skydda sig mot empatisk distress (tidigare känt som “Compassion fatigue”). Att utbrändhet till stor del skulle orsakas av för mycket medkänsla menar författarna har otillräcklig vetenskaplig grund.


Sammantaget visar forskningen att medkänsla har stor om inte revolutionerande betydelse för sjukvården. Detta inte bara för patientupplevelsen, vilket kan te sig mer självklart och redan erkänt, utan även för resultatet av vården, för vårdgivarnas välbefinnande, samt för vårdens kostnad. Tursamt då att forskningen även visar att medkänsla går att träna upp och att träningen i sig ger ökat välbefinnande bland deltagarna.


Medkänsla är därmed inte att beteckna som en otippad lyx i vården utan som en nödvändighet för god vårdprognos och patientsäkerhet. Inte som ett nedprioritetat “borde” utan som ett “måste” för att bibehålla teknisk yrkeskompetens. Att investera i medkänsla är både det mellanmänskligt “rätta” och utfallsmässigt “smarta” att göra i vården. Ansvaret ligger på institutionerna snarare än på individerna. 


Det finns många sätt att lära av ”Compassionomics”, tex via värdegrundsarbete, via avbyråkratisering, personalvård och förbättrade förutsättningar för medkänsla i arbetsmiljön, via utbildning av personal inklusive stresshantering och medkänsloträning, via rekryteringar med fokus på känslomässig intelligens.  


Som vårdgivare (institution och individ) börjar det med att möjliggöra och prioritera det mellanmänskliga för både sin och vårdtagarens skull, att intressera sig för medkänslans kognitiva och affektiva natur, för dess styrkor och svagheter, och i stort för medkänslovetenskapen. Som patient börjar det med att beakta att valet av läkare och hens medkänslokompetens spelar stor roll för hälsan.  


Om Maria Thorin. Maria Thorin är doktorand i etik med fokus medkänsla, Åbo Akademi Universitet, samt föreläsare via www.medkänsla.com 


Källa: Trzekiak, S., & Mazzarelli, A. (2018). Compassionomics: The revolutionary scientific evidence that caring makes a difference. New York: Studen GR. 

Artikel om “Compassionomics” från tidningen Omtanke, Nr 6, 2019